Känslor – Vad pedagogen kan göra

 

Att ha en positiv relation till eleven där denna känner sig trygg och omtyckt av de vuxna, är viktigt för de elever som lätt hamnar i affekt. De som helt tappar fattningen av sådant som andra elever klarar, behöver både förståelse och hjälp att hantera sina känslor.

 

Förståelse för individens känslomässiga reaktioner

 

Elever som har svårt att hantera sina känslomässiga reaktioner kan lätt hamna i en ond cirkel av förebråelser, tillsägelser och motreaktioner. Att ha en bra relation till eleven är A och O. Om man inte har en bra relation behöver den stärkas. Att ge eleven positiv uppmärksamhet i situationer där det inte är problem är en enkel men effektiv strategi. Det ger ofta förvånandsvärt snabba resultat.

 

Förståelse

 

Har du en elev som har svårt att hantera sina affekter är det viktigt att göra en kartläggning. Ta reda på vilka situationer som är kritiska, där risken är stor att det blir problem. Ta hjälp av föräldrar och andra pedagoger som känner eleven väl för att hitta strategier som de har erfarenhet av fungerar. Vet du vilka situationer som är kritiska är det lättare att vara steget före. Undvik att eleven misslyckas inför sina kamrater.

 

Kartlägg de positiva situationerna också!

 

Att ta reda på i vilka situationer det fungerar bra är också viktigt och kan ge idéer till sådant som man kan göra mer av.

 

Bemötande

 

De vuxnas bemötande av elever som lätt hamnar i affekt påverkar hur situationen utvecklar sig. Krav kan leda till en upptrappning som kan leda till ett utbrott. I sådana situationer är det ofta möjligt att påverka händelseutvecklingen genom att själv vara flexibel. Det kan handla om att kompromissa eller hitta alternativa aktiviteter. För en del elever kan det behövas lite tid att gå från en situation till en annan.

 

Hantera konflikter mellan elever

 

Försök behålla ditt lugn - annars finns det en risk att du bidrar till den upphetsade stämningen. Låt eleverna lugna sig innan ni börjar reda ut vad som hänt.

 

En del elever har efter ett utbrott inte någon klar bild av förloppet. "Jag vet inte" kan vara det sannaste svaret på frågan "Varför?" Undvik "varför"-frågor och prata istället om vad som hänt, hur eleven uppfattade det som hände osv. Det är viktigt att inte vara klandrande, undervisande eller förmanande utan mer intresserad och nyfiken.

 

 PRAKTISKA TIPS

  • Är viktigt att skapa en relation med den person som man sedan ska gå in och hjälpa i en konflikt.
  • Minska stressande situationer.
  • Försöka lära eleverna en strategi för att hantera sina känslor som de kan använda i akuta situationer.
  • Överenskom om ett "kontrakt" med eleven att t ex gå ut när han/hon behöver det, gå och ta ett glas vatten om det är nödvändigt.
  • Arbeta förebyggande för att bygga upp en klasstämning och ett schysst förhållningssätt gentemot varandra.
  • Olika övningar i svenska - ge dem ett rikt språk för att de ska kunna uttrycka känslor.
  • Rollekar, charader, drama, rollspel med olika situationer som visar "känsloalternativ", först med pedagoger, sedan även involvera eleverna.
  • Använd bilder, tecken, sociala berättelser.
  • Överenskommelser om vad eleven ska göra när affekterna rusar, t ex gå till en spec bänk i korridoren, gå till en vuxen, eller något annat.
  • Att förstå eleven är nyckeln till ett bra samtal om hur eleven upplever situationer och jobbiga händelser.
  • Att vara steget före är a & o.
  • Vissa barn har svårt att komma in i en redan pågående lek och går det då inte som de vill så spårar de ur. Dessa barn kan man kanske hjälpa genom att tillsammans med barnet fråga de barn som redan leker vad de leker och sedan fråga om det tredje barnet vill vara med på det och leka enligt de reglerna.
  • Prata med klassen/gruppen kontinuerligt om detta samt betona att man är olika och kan reagera på olika sätt (det måste finnas utrymme för att hantera detta direkt under lektionerna.
  • Bra att jobba med rollspel/gruppdiskussioner.
  • Man behöver strategier vid känslomässiga utbrott. Fundera ut vad vi har för strategier på vår skola.
  • Viktigt hålla sig i närheten av eleven.
  • Lära sig strategier för att hantera affekter så att utbrott undviks (t ex räkna till 10, gå undan, andas djupt och lugnt, lära sig känna igen när något är på gång).
  • Bygga upp en bra relation (lärare - elev) i grunden för att sedan kunna bygga vidare. När barnet är lugnt kan man tillsammans komma överens om en strategi.
  • Ta reda på bakgrunden.
  • Ensamhet på raster: Man söker kontakt och försöker skapa en ärlig relation så att eleven förstår att man bryr sig och ser honom/henne. Stanna gärna några sekunder längre. Läraren tar kontakt med förälder, andra lärare och kuratorn om situationen upprepas.
  • Förstärk när eleven gör rätt.
  • Om någon gör någonting som är mycket bra t.ex. hjälper/uppmuntrar en annan elev så ska man verkligen tala om det till honom/henne.
  • Överbetona det positiva med "positiv förstärkning" så mycket som möjligt (klart mer positivitet istället för negativitet)
  • Bekräfta affekterna, sätt ord på det du ser i elevens uttryck.
  • Bejaka alla känslor, även ilska och sorg - hos såväl som flickor och pojkar.
  • Upprörda elever ska behandlas med lugn och sympati för att dämpa känslor som kan påverka andra.
  • Tänk på att det alltid finns en anledning till elevens reaktion.
  • Samarbeta med föräldrarna för att höra vad de tycker hjälper och för att finna strategier som fungerar.
  • Hjälp eleven sätta ord på känslor.
  • Sök kunskap och information hos andra vuxna som känner eleven.
  • Låt aldrig nyfikenhet och genuint intresse falna.

Provivus AB

Utbildning, handledning och utveckling

David Edfelt, leg psykolog, 0730 87 87 85

Gunilla Carlsson Kendall, leg psykolog, 070 795 41 04

Provivus AB

Utbildning, handledning och utveckling

David Edfelt, leg psykolog,

0730 87 87 85

Gunilla Carlsson Kendall,

leg psykolog,

070 795 41 04